fredag 24 juli 2015

Om skator, paddor, igelkott och annat smått & gott...

Flocken med ungskator är nytt för i år. Troligen ett resultat av att de fått härja rätt fritt i vår och sommar när det var dåligt väder. Inga katter vill vara utomhus i hällande regn och blåst... I alla fall inte mina.

Ungskator i flock är riktigt roliga att iaktta. Busiga tonåringar. De älskar att rota kring i katternas skål med torrfoder på verandan. Skvätt, skvätt. Torrfoder överallt utom i skålen. De skrattar och skränar tidigt på morgonen. Sitter i äppelträdet, på trädgårdssoffan och altantaket och spanar nyfiket.
Köpte en trädgårdsdekoration i form av en igelkott i naturlig storlek och placerade den bredvid matskålen. Tycks fungera som avskräckande för fåglar i alla fall.


Fru Padda gillar också att vi har kattmat på verandan. Sent om kvällen kommer hon förbi och tar sig några bitar. Lite kvällsvickning i en paus i patrulleringen kring huset. Struntar fullständigt i både katter och igelkotten  som tycks bo på verandan. Hon är drottningen i trädgården!


Av någon underlig anledning har skatflocken blivit fascinerade av min taklöksplantering. Riktiga små vandaler! Jag har ett flertal gånger hittat mina stackars taklökar utspridda långt ut på gräsmattan. Kanske tror de att också det är något ätbart. De ser onekligen goda ut. Som karameller i gruset.
Men, tanken slår mig, kanske är skatorna oskyldiga.... Är det Herr Grävling som tar sin tur om natten och som vill åt myrbon under taklöken?


Önskar de kunde hålla sig till smultron och vinbär. Vinbären är rikliga även detta år och börjar skifta från orange till rött nu. Klasar av rubiner. Smultron tycks trivas bra överallt. Både i gräsmattan, gruset, stenpartierna och rabatter. Kan och vill inte rensa bort smultronplantorna så de blir fler för varje sommar. De är så söta. För att inte tala om bären! Varken dem, smörblommor, förgätmigej, prästkragar, blåklockor eller nattviol. Har överhuvudtaget svårt med att döma ut vackert blommande sk ogräs och vilda blommor.  Fast någonstans måste jag ändå sätta gränsen. Måste stålsätta mig och med lite magont ibland slita bort det livskraftiga och frodiga ogräset.


Ingen pedant skulle godkänna vår gräsmatta. Mjuk av mossa på sina ställen. Solgul av maskrosor om våren. Full av ängsblommor. I vår hindrade regnet oss länge från att klippa gräset och gräsmattan blev på sina ställen en riktig blomsteräng. Vi beslöt oss för att spara ut öar av blomsterängar. Helt plötsligt tog det mindre tid i anspråk med gräsklippningen och vi fick på köpet vackra naturrabatter och en mer spännande trädgård. Bin, humlor, insekter och fjärilar tackar oss säkerligen.

Runt och på komposten residerar Fru Snok. Kommer solen ut så ligger hon och solar på rabarberblad och annat komposterbart.  Då och då gör skogsödlor henne sällskap i solen. Kan tänka mig att där är mycket möss som letar efter ätbart. Sniglar, daggmask och skalbaggar. finns det rikligt.  En riktig buffé för både hungriga ormar, ödlor, skator och kanske en och annan grävling. Grävlingar är tydligen riktiga klättrare så gallret borde inte vara någon match. De klättrar tom upp i träd. Kanske borde jag titta upp i äppelträden mer ofta om kvällarna när det skymmer.  Vem vet vad jag skulle se där förutom skator och katter....






onsdag 22 juli 2015

Vädret och katter


Vädret är av stort intresse, sägs det, för de som har ombytligt sådant. Troligen därför som vi älskar att prata väder här i Sverige.  Men hur är det med katter?... Pratar de väder?


Sommaren i Sverige är kort och i år tycks den knappt visat sig förrän den går mot sitt slut. Regnrusk och kyla är inte vad vi vill ha från början av juni till slutet av juli. Solbrännan och humöret blir lidande och tyvärr påverkar det i hög grad trädgården. Inget tycktes vilja börja blomma i våras och det enda som ville växa var gräs och ogräs. Ja, ok, rabarbern, libbsticka och jordgubbar har inte brytt sig. Det var att springa ut mellan skurarna för att försöka klippa gräs och rensa ogräs i rabatter och grönsaksland. Äppelträden blommade knappt alls. Så, flera veckor sent, började då allt blomma samtidigt. En sen men vacker vårblomning. Det är inte länge sedan de sista vårkragarna och pingstliljorna vissnade i rabatten och liljekonvaljen blommade till midsommar.


Katterna bryr sig om vädret. Tro inget annat... Även om de kanske inte pratar om det. När regnet vräker ned och vindbyarna jobbar på att knäcka grantopparna i skogen runt tomten ligger de och dåsar på sina favoritplatser inomhus. Uttråkade. Småirriterade. De drömmer säkerligen om sol och värme. Om att smyga kring och jaga flugor, ödlor och näbbmöss i gräset.  Klättra i äppelträden. Det rycker i mungiporna och i benen.... Det märks att de är uttråkade och, säkerligen, besvikna. Hela vintern har de längtat efter sommaren. Inte olikt oss människor. Längtat efter sol, värme och grönska. Nå, de slipper i varje fall skotta snö och kan lugnt sova bort halva året framför braskaminen.


Ibland blir längtan efter sommarliv utomhus för stor för katterna. Trots ruskväder vägrar de stoiskt att kapitulera inför vädrets makter. De ställer sig på kö vid ytterdörren när de ser att jag masat mig ur sängen på morgonen för att gå ned till köket för att sätta på kaffet. Sedan ligger de på verandan och stirrar längtansfullt ut i trädgården där regnet smattrar mot utemöbler och lövverk. Där Plymspirea breder ut sig platt som en pannkaka och pionen strör sina blomblad på gräsmattan under regnets anstormning.
I ett tillfälligt uppehåll rusar de sedan mot ladan som ger skydd innan nästa skur kommer. Det är allt tur att vi har den stora gamla ladan som tummelplats för våra fyrbenta. Där kan de klättra, leka, jaga möss för att sedan somna bland ihoprullad täckduk.









fredag 8 maj 2015

Landet utanför storstaden

Har den senaste tiden fascinerats av medias plötsliga intresse för den exotiska landsbygden och deras aha-upplevelse av den allt större klyftan mellan stad och landsbygd. Kanske har detta intresse mognat ur trender med helskägg, surdegsbak, slow food, raw food, desigslitna samejeans och det nyfunna intresset för närodlat. Stadsborna har nu börjat kräva naturuppleveser i staden av sina kommunalpolitiker. En längtan tillbaka till naturen och det enkla livet uppenbarligen. Bostadsbristen är svår. Någon borde berätta för dem om landet utanför staden…. 


SVT tycks vara förvånade över det stora engagemang som frågorna kring internetuppkoppling och mobil kommunikation gav. Visar bara på den okunskap som råder om hur befolkningen utanför storstadsregionerna lever sina liv.  Själv fick hela vår bygd nedstängd fast telefoni förra våren. Stora delar av landsbygden i Sverige har rönt samma öde. Ett resultat av privatiseringen av telefonin. Det är för dyrt att underhålla den fasta  kommunikationen. Inte intressant ur vinstsynpunkt. Det finns ju mobiler! Problem blir det dock när trygghetslarm (inte vårt problem säger Telias representanter) eller mobiler fungerar dåligt eller inte alls.
Själv får jag stå tryckt mot sydligt vardagsrumsfönster för att få åtminstone en stapel. Eller så kan jag gå ut och stå på bron över forsen…Inte så kul om det är dåligt väder eller -20°C och en halv meter snö. Dessutom blir det så svårt att höra över bruset från forsen…

Eftersom halva min familj bor tvärs över Atlanten och vi gärna språkas då och då fick vi försöka med Telias mobila lösning på telefoniproblematiken. Skypa går inte med den usla mobila internetuppkopplingen och ringa på mobilen… Tror inte det! 
En stor router med tillhörande antenn måste installeras där mottagningen var bäst. Jaha, i köket. Naturligtvis. Min man suckade. Ännu mer prylar som tar upp plats på köksbänken och ockuperar elurtag. Och vem vill ha en ful antenn med sugpropp mitt på fönstret? Helt klart måste man inte ha några estetiska anspråk om man vill ha en chans till fungerande telefoni på landsbygden. Dessutom blev det dyrare att ringa. Helt plötsligt dubbleras vår telefonräkning trots att vi ringer mindre.
Internetuppkopplingen då? Vi har mobilt naturligtvis och det brukar ta mellan 5-10 dagar in i månaden innan vi surfat slut på våra bit. Det är inte som om vi surfar extremt och kan titta på film eller nyttja musiktjänster. Att ladda ned en uppgradering till datorn är näst intill omöjligt. Alla dessa samhälleliga funktioner som man numera förväntas kunna utföra via internet går ju inte att göra. Det kräver bättre uppkoppling och vi har service som ibland är nere i veckor. 
Kanske, kanske får vi hett efterlängtad fiber dragen i bygden om 3-4 år….



Sverige har blivit som en parkinsons-sjuk människa där huvudet förlorar allt mer kontakt med andra delar av kroppen och får allt svårare att fungera. Vi som bor utanför storstäder kan omöjligt hänga med eftersom den elektroniska kommunikationen inte längre fungerar. Nervsystemet kollapsar. Samtidigt som landet utanför staden skall fortsätta förse hela kroppen med energi, råvaror, näring och förströelse i form av Ack Värmeland och Jordskott.  Vet inte vilken som känns mer verklighetsfrämmande. 

Uppdrag granskning gjorde ett uselt försök att  totalt svartmåla en värmländsk ort ett par mil utanför Karlstad. UG fick stackars Molkom att framstå som en beskrivning ur Dantes Inferno. Ja, Molkom är kanske inte Guds mästerverk och kan säkert vara ganska tråkigt men inte värre än någon storstadsförort skulle jag gissa. Det finns inget att göra, det finns inga jobb, ungdomarna super,  knarkar och går under. Det är 2 mil till Karlstad och än är bussförbindelserna goda…. UG fick göra avbön men vinklingen visade bara så tydligt på hur främmande livet utanför storstaden är. Delat land är den senaste av de exposéer som görs för att försöka förstå vad som händer utanför storstadsregionerna. Tyvärr så blir även denna dokumentära (?) serie i viss mån vinklad mot det extrema och, för storstadsborna, så exotiska. 

Problemet är ju i grunden kommunikation och förståelse för de som bor utanför storstäderna. Varför skall de ses som andraklassens loosers? Storstaden vill särskilja sig från småstäder, småorter och landsbygd som något högre, bättre, mer kreativt och nyskapande. Något förfinat och mer berättigat samtidigt som man inte ser den symbios som måste till för att storstaden skall kunna leva. 
Samtidigt känner i allafall jag mig allt mer främmande till det Sverige som presenteras i media. Händer det något så är det i Stockholm eller möjligtvis Malmö, Göteborg eller Umeå. Allt beskrivs utifrån ett storstadsperspektiv. Sedan är det ca 4 min SVT lokalnyheter… TV4 svek sina löften om lokala nyheter så fort de lagligen hade möjlighet. Varför satsas inte mer på lokala nyheter och lokalt producerade program?


Man skulle kunna hävda, som en del politiker gör, att det är oundvikligt och inget går att göra för att vända skutan. Men finns det verkligen en vilja, kunskap och kompetens bland politikerna? 

Låt säga att fibernätet verkligen byggs ut i den omfattningen att alla har tillgång till bra internetuppkoppling inom 3 år. Vad hindrar då alla dessa människor som nu bor i storstäderna med en längtan till naturupplevelser och en större bostad att flytta till en småstad eller ut på landsbygden. De kan, som så ofta påpekas är möjligt, jobba hemifrån. De får sin dagliga naturupplevelse alldeles gratis och, till råga på det, en bostad de skulle betala miljoner för i storstaden för några 100 000kr. 

Låt säga att regeringen tar krafttag och fördelar statliga verk och myndigheter till mindre orter ute i landet. Det skapar jobb, skatteintäkter och tillväxt. En god spiral. 
Dessutom skulle staten spara stora summor som kan återinvesteras i närvård och skola. Bara i lilla Kristinehamn har det sedan 2004 försvunnit närmare 700 statliga jobb! Mycket skatteunderlag som försvinner. 

Låt säga att regeringen satsar på masskommunikation och ett utbyggt och förbättrat järnvägsnät. Ta tillbaka kontrollen över järnvägsnätet och underhåll nu! Det skulle skapa bättre förbindelser mellan olika delar av landet och gör det enklare att bo kvar på mindre orter och pendla, utnyttja storstadens utbud av nöjen. För att inte tala om jobbtillfällen. Ett förbättrat järnvägsnät gör det dessutom möjligt för företag att åter transportera miljövänligt och effektivt. Som bonus mindre slitage på motorvägarna. 
Samtidigt måste det bli realistiskt möjligt att pendla mellan landsbygd och jobb i tätorten. Att äga en liten elbil och pendla i landsbygd är en fiktion så länge dåligt underhållna grusvägar är dominerande. Bilar är dyra investeringar. De som bor på landsbygd  är ofta låginkomsttagare med säsongsjobb och inslag av självhushåll. Alltså har man kanske inte råd med den stora investeringen som en ny, miljövänlig bil innebär. Du behöver helst fyrhjulsdriven bil med dragkrok/ flak eller stort lastutrymme när du skall ta dina sopor till sopsortering 2-3 mil bort, transportera ved etc eller skall ta dig till jobbet kl.05.30 en vintermorgon. Höj skatten på de som kör bil i storstäderna. De, om några, behöver inte nyttja bilen.

Låt säga att regeringen faktiskt tog EUs regler till Sveriges banker och fick bankerna att upprätthålla monetär service. Bankerna har ett samhällsansvar och ett ansvar gentemot medborgarna. Inte bara mot aktieägarna. 
Heja småbanker som Bergslagens Sparbank som tog tillbaka både bankomat och en bank med riktiga pengar till Storfors!

Låt säga att det gjordes seriösa nytänkande satsningar på service i landsbygden. Det måste till ett visst mått av basal service även för de som bor på mindre orter. Post, bank, apotek, vårdcentral skall vara lika självklart som äldrevård, skola och dagis. Social service och snöskottning. Finns den servicen så blir en ort attraktiv. Visst, centrera mycket till ortens matvarubutik men se då till att det finns utrymme till det. 
Själv blir jag lätt irriterad av att göra mina postärenden vid glassfrysen på OKQ8 mellan motorolja, T-sprit, torkarblad och kexchoklad eller stå i kö tillsammans med V75 spelarna för att hämta ut ett paket.  
I USA, kapitalismens Mekka, är posten statlig och postkontoren heliga. Den genererar trygga anställningar och är en konstant. I Sverige skall det vara vinstdrivande och nu sköts post”servicen” av en svensk-dansk koncern PostNord?! 
Ta tillbaka vår postservice och öppna postkontoren igen. Iallafall i större tätorter och städer. 

Låt säga att polisväsendet även satsade på trygghet utanför storstäderna där det alltmer är som i vilda västern. Laglöst land där kriminella nu kan härja fritt. Speciellt i gränslänen. Det skulle skapa mer trygghet ute på landsbygden och kanske förhindra att det bildas medborgargarden som till slut kommer att ta lagen i egna händer. 



Jag har inget emot förändring i samhället men de som sitter och bestämmer för hela Sverige måste tänka om. Radikalt. Tänka i det stora perspektivet på det som finns utanför de allt större storstäderna som hotar att implodera. Samtidigt som det blir ett allt större gap mellan de som har allt och de som inte har något i Sverige. 
Basal infrastruktur som post, järnväg, vägnät, telefon/mobil-nät och internet borde inte vara främst vinstdrivande. Förstatliga skolväsendet och sjukvården. 
Istället för de cancersvulster som storstäder nu utgör borde vi satsa på väl fungerande mindre städer och tätorter med bra service, goda kommunikationer, bra och billigt boende och god livskvalitet.  Där man har möjlighet att studera på distans/sattelitutbildningslokaler, kanske arbeta hemifrån, ha tillgång till god samhällsservice,  kan känna en trygghet, kunna avnjuta senaste kulturutbudet men också kunna odla egna grönsaker och njuta av nära natur. 

Staden är inte nödvändigtvis och självklart framtiden! För människan är storstaden något onaturligt. Tänk om innan det är försent! Tillbaka till småstaden och landsbygden!

tisdag 21 april 2015

Ögonblick av liv

Det finns ögonblick där livet tycks så enkelt och vackert. Magiskt. 


 En småkulen men vacker vårmorgon i mitten av april. Klockan är strax efter 6 och det är någon minusgrad. På närmare 2 mil av slingrande grusvägar åker jag och min man mot E18 och Kristinehamn. Dimslöjor hänger över fält och ängar. Slingrar sig i sänkor, mellan hus och träddungar. Ännu har träd och buskar inte börjat skifta i grönt men åkrarna är vårfina och i dikesrenen växer Tussilagon. 

Med en hårsmån lyckas min man avvärja en fatal olycka med en ekorre som skuttar ur diket och över vägen. Sekunder senare står fyra älgar på en skogsäng helt nära vägen. Det är två vackra och långbenta älgkor med var sin årskalv. Snart, i maj, kommer älgkorna stöta bort årskalvarna när de skall föda men ännu för några veckor är de fortfarande en familj… Alla fyra lyfter sina huvuden och spejar mot oss. Vi ser för ett ögonblick in i deras stora, lugna ögon som följer bilen. 

Så småningom kommer vi ut ur skogen och kör ut på Ölmeslätten där vägen fortfarande följer de urgamla slingrande stigarna genom jordbrukslandskapet. En hare skuttar över vägen just där landskapet öppnar upp. Flockar av fåglar flyger lågt över de nyplogade fälten och där går en ensam trana. Kor betar på ett fält i fjärran.

Så, vid en skogsklädd holme bland fälten efter en kurva, står där en älg mitt i vägen. Det finns tid, eoner av tid, och denna underbart vackra och majestätiska skogsgud kliver med långsam och avmätt värdighet in i skogsdungen på andra sidan av vägen där vi saktat ned till krypfart. Den försvinner in bland småträd och sly. Sekunder senare dundrar en timmerlastbil förbi….

Jag upphör aldrig att förundras över skönheten och värdigheten hos dessa varelser och det magiska i våra möten.



Kring grannarnas och vår gård dyker varje vår en älgko upp. Samma älgko år efter år enligt grannarna. Hon få ofta tvillingkalvar och på vår och sommar betar hon dagligen på en skogsäng nedanför grannens tomt när det börjar skymma. Älggräset och midsommarblomster växer högt så man knappt ser småkalvarna. Ibland har hon hälsat på kring vår gård med små kopparfärgade nyfödda kalvar. Hennes äldre kalvar dyker då och då upp kring staketet men vågar sig sällan i på tomten. 
Tydligen har det slumpat sig så att älgkon håller till mellan två jaktlags marker under jaktsäsongen och på så sätt överlevt. Få se om hon kan hålla sig undan vargarna i reviret. Klarar sig hennes kalvar som hon föder nu i maj? Vargarna har säkerligen de också smått och måste hitta föda. Att de finns nära oss vet jag. Många i trakten har sett varg och grannen har hört flocken yla.  Själv har jag ännu inte fått äran till den naturupplevelsen. 
Jag hoppas att grannen och jag kan sitta i trädgården och se ned på älgkon och hennes kalvar som skuttar omkring bland älggräs och midsommarblomster ännu en sommar. Önskar henne fortsatt tur i livets lotteri.



fredag 17 april 2015

Om riskkapitalister och veterinärvård

Hanne Kjöller skriver i sin ledare i DN 2015-04-04 kring situationen med veterinärvård i dagens Sverige. Hon konstaterar att de skyddsmekanismer som finns inom vården av människor i hög grad saknas för husdjursägare.  Det är ingen nyhet men det är bra att det tas upp av en stor  morgontidning på ledarplats.


Alla som har husdjur och tar dem till veterinär har säkerligen uppmärksammat den utveckling som skett under de senaste åren. Anicura och Evidensia, två riskkapitalbolag, har i snabb takt köpt upp runt 2/3 av Sveriges veterinärkliniker. Bolagen har kliniker i Norge, Sverige och Danmark.  Evidensia dessutom i Finland.
Kostnaderna för veterinärvård har samtidigt ökat liksom försäkringspremierna för våra djur. Försäkringsbolagen beklagar de allt högre vårdkostnaderna men samtidigt ger sig allt fler försäkringsbolag in i den, uppenbarligen, lukrativa branschen. För allt fler försäkrar sina djur för att skydda sig mot de stigande veterinärkostnaderna. Mellan 2006 och 2012 ökade andelen försäkrade katter i hushållen från 27% till 36% enligt SCB. 

Att det finns en het marknad vittnar all reklam kring försäkringar för husdjur. För inte så många år sedan fanns det knappt husdjursförsäkringar och att försäkra en katt som var mer än fem år var omöjligt. Nu skulle jag teoretiskt kunna försäkra min 26-åriga katt om jag så ville….Visst, försäkringsbolagen beklagar att veterinärkostnaderna ökar men höjer i sin tur premierna så de som drabbas är djurägarna som försäkrar sina husdjur…. Efter skolor och äldrevård är veterinärvård för husdjur och försäkringar nästa guldgruva och jag tror absolut inte det finns lika mycket vakande ögon kring denna verksamhet. Det handlar i slutänden om husdjur och husdjursägare och inte barn, sjuka och äldre….

Dessutom översköljs vi av gulliga hjärtknipande program kring sjuka och skadade djur och dramatisk veterinärvård på snart sagt varje TV-kanal…. En genomtänkt strategi som ger PR för veterinärklinikerna. Djurägare blir varse alla dessa fina behandlingar som visserligen kostar skjortan men som förlänger deras älskade djurs liv. Det spelas på djurägarnas kärlek till sina djur och deras samvete. Ingenstans finns det en kritisk diskussion kring vårdkostnaderna för ägaren till djuret.

Själv började jag bli medveten om denna situation för några år sedan när de lokala veterinärklinikerna jag använde mig av nästan över natten blev uppköpta av samma bolag. Situationen i Värmland är säkerligen inte unik i Sverige. Riskkapitalbolaget Evidensia har köpt upp mycket i Värmland; Karlskoga, Karlstad, Arvika och Kristinehamn (där Smådjurskliniken sedan 2011 drivs i samarbete mellan Solstadens Smådjursklink).  Anicura finns närmast i Ludvika och Kumla. Som oberoende, i Värmland, finns bara Ulvsby Smådjursklinik, Solstadens smådjursklinik samt aktörer med begränsade resurser så som distriktsveterinärer och Flexivet kvar. Processen gick väldigt fort och uppmärksammades i relativt liten utsträckning av media. 

Som det ser ut i dagsläget finns det inget alternativ för många djurägaren och bolagens prissättningen på vård tycks dessutom vara mycket godtycklig som Kjöller tar upp med exempel. De jobbar för att maximera sin vinst, naturligtvis. De är riskkapitalbolag. Inte välgörenhetsorganisationer.

Ytterligare en problematik är veterinärvård för de ideellt drivna djur-/ katt-hemmen. För dessa är veterinärvård och standardingrepp som kastrering, vaccinering och ID-märkning en mycket stor utgift och att göra en upphandling kan te sig svårt eller omöjligt när det saknas alternativ inom rimligt avstånd. 


Det måste till mer översyn och kontroll. Politikerna tycks tagna på sängen och verkar inte bry sig.  Frågor kring djur är ointressanta annat än i valtider. Ny djurskyddslagstiftning har t ex i åratal förhalats. Vilka politiker har reagerat på den avsaknad av priskonkurrens som uppstår när en större regions veterinärvård köps upp av ett och samma bolag och det faktum att två riskkapitalbolag effektivt delat upp den svenska marknaden mellan sig.
Politikerna borde visa större intresse. Djurägare är en stor och engagerad väljargrupp som kan mobiliseras genom sina intresseorganisationer. Enligt statistik från SCB från 2012 fanns det då ett sällskapsdjur i vart tredje hushåll. I vart fjärde svenskt hushåll fanns en hund eller en katt.
Situationen borde snabbutredas och en prisreglering föreslås.

Argumentet som Anicura och Evidensia ger med att veterinärvården utvecklats och att nya och moderna behandlingar är kostsamma håller inte när det inte finns en granskning av hur stora vinster bolagen drar in.  Mycket av den vanligaste vården och ingreppen fanns att tillgå innan bolagen tog över. Kanske inte överallt men det fanns. Det som riskkapitalbolagen nu erbjuder även mindre orter är inte så mycket nyheter utan bara nytt för stora delar av Sverige utanför storstadsregionerna. Tror inte  Anicura och Evidensia  i snabbt takt skulle köpa upp 2/3 av alla veterinärkliniker om det inte fanns stora vinster att hämta. Alltså bör det finnas utrymme att sänka priser på vård med en reglering av prissättningen.

Definitivt har Sverige varit på efterkälken vad gäller veterinärvård för husdjur och synen på husdjur. Vilket avspeglat sig i veterinärvården. Det var naturligtvis svårt för små kliniker att investera när det inte fanns efterfrågan. Mycket av veterinärvården, utom i storstäderna, har länge varit inriktad på lantbruken. Ute i landet har enskilda veterinärer och distriktsveterinärer stått för vården. Det är dags för Distriktsveterinärklinikerna att uppdateras för att ta upp konkurrensen och pressa priserna! 

Sedan måste det även till en diskussion kring priserna på mediciner för djur. Här krävs det en bättre kontroll och billigare varianter av de mediciner vars patent löpt ut. Hur verkningsfulla är alla hälsopreparat och kosttillskott som veterinären vill att du köper?  Finns det ingen möjlighet att subventionera djurmediciner bör man kanske titta på att sänka momsen och definitivt kritiskt granska prissättningen av allt från receptbelagda mediciner till kosttillskott och medel mot fästingar och mask. En grundlig granskning av prissättningen på specialfoder som endast förs av veterinärkliniker bör även göras.

Med allt fler husdjur och husdjursägare och allt större behov av veterinärvård/behandling av husdjur finns det ett ökande behov av veterinärer. Här tycks stora pensionsavgångar vara att vänta och vi har länge haft en trend med veterinärer som flyttar till Sverige pga bristen på utbildningsplatser/utbildade veterinärer i Sverige. Vi måste utbilda fler veterinärer annars får vi samma situation som vi har inom den mänskliga sjukvården med läkarbrist och stafettläkare som kan kräva hutlösa ersättningar vilket är en omkostnad som naturligtvis faller tillbaka på kunden. 

Jag bodde under många år i kapitalismens högborg Texas, USA, med tre katter och använde mig av en närbelägen veterinärklinik som erbjöd allt från standardingrepp till provtagning, röntgen och tandvård till vård av större djur som hästar. Trots att jag gjorde regelbundna veterinärbesök hade jag inte de omkostnader för vård som jag har här i Sverige för mina katter.... Det var en klinik ägd tillsammans av tre veterinärer och inte av ett riskkapitalbolag. De hade dessutom konkurrens i närheten av två mindre veterinärkliniker och var tvungna att hålla rimliga priser.  Något är sjukt med svensk veterinärvård...  I  vilda Western var det mer reglerat!